evaarvidsson

Imorse alarmerade mobilen 04,40, väckarklockan ringde 04,45 och mamma Ebba ringde kl 05,00. Allt på den säkra sidan att komma upp i tid för att sitta på tåget 06,22 till Hässleholm för vidare färd mot Norrköping. Faktiskt första gången jag var i Norrköping, ingen dum stad alls. Riktigt mysig.
Träffade IT-folk från Norrköpings kommun för att få en visning av ett system dom jobbar med. Intressant, så det bli att jobba vidare på det. En tuff dag med mycket resa och en hel del information som skulle in.

När det var dax att åka mot Skåneland igen och jag kommit på platsen som var min, lutade jag mig tillbaka och tänkte nu ska jag slumra in en stund. Tog inte lång tid förrän jag hörde långt borta en röst som sa - ny på stigna i Norrköping. Eftersom jag just då befann mig i en annan värld, vaknade jag inte till liv riktigt. Men det tog inte lång tid förrän en betydligt högre röst sa, in i örat på mig - NY PÅ STIGNA I NORRKÖPING!
Då vaknade jag. Snäll som man är ber man om ursäkt och lite yr i bollen började jag leta efter biljetten. Då säger fanskapet, ursäkta uttrycket, du har kanske ingen biljett?
Gissa om jag kokte!!! För en gång skull fann jag mig och svarade, - Nej, jag hade tänkt gå in och gömma mig på toa, så det var otur att jag somnade.
Fick fram biljetten och gav henne den, då säger hon - Där hade du tur. Då bara slank det ur mig. - Ja, eller otur att just du jobbade idag. Be din chef skicka dig på en kurs i bemötande.
Hon blev inte alls glad, men gick hastigt vidare och glömde de andra ny på stigna i Norrköping.
Satte mig till ro igen och ögonen ramlade ihop. Då hör jag att nästa stopp är Linköping. Känner att tåget stannar och in kommer 1 st mamma med 2 pojkar, ca 5 & 6 år gamla. Dessa pojkar flyger upp och ner i de olika säten och jag bara känner pulsen öka. Då kommer fröken ny på stigna och jag tänker, gud, nu får hon spel på riktigt. Men nej.... Inte ett ljud.
Då hör jag en dam som säger till killarna att de ska sätta sig på sina platser.
Pojkarna svarar något fdijfosnr  ndfulsih, ja något som ingen annan förstår än dom själva.
MEN, det blev tyst i vagn nr 6, för en stund...... Sen ljuder en signal i vagnen som får en att ställa sig i givakt.
Men, men, det var ingen fara, det var bara pojkarna som var inne på handikapptoaletten och tryckte på larmet.

Om ni nu undrar var mamman tagit vägen, så satt hon väldigt fint och stilla på sin plats.
Den berömda tågvärdinnan kom och tryckte av larmet och sa till killarna, på ett trevligt sätt att de inte fick trycka på knappen. vad tror ni händer??? Jo, så fort hon gått, var killarna där igen och tryckte. Mamman gör fortfarande ingenting, då kommer det en manlig tågvärd som säger till dom på skarpen och undrar var deras föräldrar sitter. Pojkarna sätter sig hos sin mamma och de växlar några ord, på sitt språk.
Efter några minuter är det dax igen, in på handikapptoaletten och trycker på knappen.
DÄR brister mitt tålamod. Jag reser mig upp och frågar mamman om hon inte tycker det är dax för henne att ta hand om sina pojkar.
Då svarar hon, de måste få leka!!! Snacka om hjärnblödning!!! Som ni förstår blev det en väldigt diskussion bland resenärerna och helt plötsligt kunde mamman inte prata svenska.....  Den manliga tågvärden kom igen för att stänga larmet och förklarade för mamman att om de inte slutade fick de gå av vid nästa stopp, som var Nässjö.
Om det nu var så att de skulle gå av, eller att mamman valde att gå av vet jag inte, men i Nässjö lämnade dom tåget.
Gissa om där blev tyst och lugnt, men då var man så upprörd att man inte kunde slumra. är nu trött som ett helt ålderdomshem så det blir sängen tidigt.
Ja, vilken dag.....
När man träffar på såna jäkelungar, blir man väldigt nöjd med sig själv. Då tycket man att sina egna är änglar.
Må så gott.
Kram Eva